jag vet inte vad som hände,
som en bomb sprängs, sprängdes någonting inom mig..
jag vill gråta, skrika, jag vill dö
och ibland undrar jag om det inte vore lika bra..
jag ska inte förneka att varje dag känner jag mig värdelös, även om det inte syns..
jag ska inte förneka att jag stått där med kniven mot handleden och sedan ramlat på golvet gråtande..
men jag ska inte heller förneka att det är dom bästa som får mig att överleva,
dom där få som visat att dom inte lämar mig, dom klarade provet gallant!
så jag vet inte vad som hände ikv, kanske ångest över imorrn?
nu börjar tårarna rinna
Jag är livrädd, - passsande ord? tänk om, ja, tänk om..
tänk om jag har för stora förhoppningar,
tänk om jag kommer bli för besviken,
kan jag då ha dig kvar?
kommer jag måste lämna bort det jag älskar med hela mitt hjärta..?
Jag kommer inte klara det en andra gång, jag tänker inte vara lika stark som då!
jag kan bara inte..
så jag vet inte vad som hände ikv, kanske bara är musiken jag spelar som är depp..
Ibland finns det ingen riktig förklaring, man bara.. bara blir hela stum och förlamad för omvärlden,
man blir förvirrad och tillsist flagnar man bara bort, bit för bit..
Ibland kommer det någon och plockar upp bitarna och försöker alldeles för optimistiskt att limma dit bitarna igen, och bitarna sitter fast... tills nästa gång någonting drar ner en, och man börjar flagna igen..
Jag vet inte riktigt vad som hände ikv, men jag vet att det inte kommer bli mycket bättre förrens jag vet med 97% säkerhet att det är över, jag har hoppats alldeles för mycket.