det känns faktiskt ganska konstigt att ligga här i sängen helt ensam i mörkret med datan på ett nattduksbord medans låten "Hero of war" spelar på spotify och mitt enda sällskap är väl en och en annan dammtuss under min säng...
jag är glad, det är jag faktiskt. men jag är en konstig person, än om jag är super glad så ler jag inte så ofta, och om jag väl ler mycket, som jag ibland gör på skolan så är det oftast fejk.
Menar inte att låta cp nu, men man kan inte alltid vara "miss sunshine", ingen kan vara glad hela tiden. jag försöker alltid vara trevlig, i huvudet iallafall , men min röst och blick säger "dra åt helvete", jag är skeptisk och paranoid, men jag är glad. jag har bara inte haft det så lätt de senaste åren, och jag har nog aldrig riktigt kommit över allt. men jag är glad iallafall•

jag lyckas alltid låta cepe, förlåt för det :) men menar bara att allt inte är som det verkar, man kan se levande och glad ut på utsidan, men man kan vara död och arg inombords.
nästan alla är jävligt duktiga skådespelare för nästan ingen är sig själv, nästan alla spelar någon annan.