Dag 8, Ett ögonblick

Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma var den stunden på kvällen som doktorn kom in på mitt rum och berättade för mig och mamma att jag hade en tumör på njuren stor som en apelsin.
Det var även en sköterska inne i rummet som log, kärringen log som om hon ville verka som om "det löser sig" vara ett stöd. men vem fan ler när en doktor ger en ett sådant besked?
Jag bara låg i sängen och stirrade på doktorn utan ett ansiktsuttryck. Luften hade försvunnit..
.
Det var ett av alla miljoner ögonblick i mitt liv jag minns, men det där var nog det jag minns starkast.

Kommentarer
Du får jätte gärna kommentera, men som en vis kanin sa "Har man ingenting snällt att säga ska man inte säga någonting alls. ni förstår va?! ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback