Om man dör i en sjukdom tror jag man kommer till ett ställe, ens "dröm" värld, allt är så oerhört vackert, alla är friska, varje dag är en fest.

.

Jag är konfrimerad, jag sjöng i en kyrkokör när jag var liten, trodde då på gud, på himlen. men den tron försvann med åren då jag insåg att gud har aldrig hjälpt mig, gud är något som någon kom på för att få sin sinnes ro, inget illa med det då, men jag tror inte på gud, jag tror på big bang, ingen Adam och Eva.

Jag vill gärna tro på allt med himlen, det verkar bra. men antingen blir allt bara poff svart eller så hamnar man precis där man vill vara, som i en dröm.

.

Godnatt.