fan inte lätt när man har mens och blir förbannad!
jag blir illamående av dig!
jag blir så jävla förbannad, arg, le, och framför allt så sjukt jävla irriterad!
GU! ge upp.. din chans är förbi,
OOH, vilken bra morgon (Y) ..
jag blir så jävla förbannad, arg, le, och framför allt så sjukt jävla irriterad!
GU! ge upp.. din chans är förbi,
OOH, vilken bra morgon (Y) ..
nu så ska det nog funka..
Det börjar Kannas nu Att det är ett år sedan,
Det ÄR Nästan Så jag känner smärtan i magen, hur jag krampar för Att inte ha ont ..
Det var en Onsdag den sprack, och när det hände trodde jag aldrig smärtan skulle försvinna, jag la mig och sov bort hela kvällen Hög på Alvedon,
torsdagen var jag hemma från skolan men jag träna till revyn senare på kvällen 2 gånger, jag tänkte Att med en "sträckt muskel" Så gör det inte så mycket, det går över! Men jag hade så ont så Att När jag Inte var på scenen Låg Jag och gråt på av smärtan golvet.
När jag kom hem den dagen kändes det ändå Bättre så jag var så glad Att jag skulle klara revyn på fredagen .. men När jag somnade så vaknade jag vid 2 på natten av en dunkande smärta i magen, smärtan hade börjat i torsdags på höger baksida men nu började den ner Flytta sig in mot magen och vid blindtarmen och upp mot högra njuren framsida ... jag Låg och vred mig tills 4 men kund aldrig Somna om, smärtan blev bara värre och jag blev räddare och räddare, men så Kröp jag in till mammas rum och gråt och hade så jävla ont, hon masserade min rygg och mage men ingenting tycktes Hjälpa Så jag sov Inte mycke den natten och på fredag morgon kunde jag knappt Röra mig, så vi undrade om det var blindtarmen som spöka och vi ringde ambulansen som kom och hämtad oss. och under hela tiden till sjukhuset och på sjukhuset så kunde jag bara tänka på en grej, "revyn!" jag skulle missa den, och det var det Enda jag brydde mej om, jag hade nog lätt klarat av Att spela en show med min envishet .. men iallafall När vi kom till akuten klämde alla på min mage och jag skrek av smärta, men jag fick aldrig Något morfin eller annan smärtstillning, för var det blindtarmen skulle jag nog bli opererad så snart som möjligt, så jag Fick Ligga i Kanske Två timmar nere på Akuten Innan som Skickade upp mej till barnavdelningen.
men så fick jag en op tid, 5 tror jag det var .. kirurgen som gav mig Tiden Var inte den som skulle operera, utan den som skulle det vill Också Få träffa mig, och när han skulle trycka på min mage hade jag mer ont på högersida uppöver, Vilket jag Inte tänkte på. och han Skickade ner mig på ultraljud och skiktröngten, med väl Där nere så drog han ultraljudgrejen överallt på magen men han var himla mycke den på min njure, och Den andra, som om han jämförde .. men sånt tänker man ju aldrig på då, men efteråt.
på skiktröngten så tog dom en massa bilder och mamma har Berättat i efterhand Såg Att hon Flera doktorer som va inne i de Andra rummet och prata i telefon, gestikulera och KLIA sig i huvudet och gå tillbaka fram.
Då förstog hon Att nått va fel men sa inget till mej om det.
Dom Skickade iallafall upp mej på rummet igen och efter Någon timma kom kirurgen som skulle operera och en sköterska in i mitt rum och stängde dörren Mycket tysta ..
kirurgen berättade Att det inte skulle bli Någon operation, och jag och mamma undrade varför inte, då sa han Att det inte var blindtarmen som vi trott. utan istället hade dom hittat en 1 dm stor Tumör Knöl på min högra njure som hade spräckts och Ännu var det Inte klart om var det bara en missbildning eller en cancer tumör.
Hela min värld rasade och jag bara stirrade in i väggen och sa ingenting och hörde knappt vad dom fortsatte prata om, men jag hörde min mamma gråta i sängen brevid mig.
jag tror jag var i sån chock hela kvällen, för jag började aldrig gråta, mamma grät och jag tröstade henne skrattade, men jag tror inte jag fattade Att det var Något värre.
Så iallafall, jag fick Stanna i stan på barnavdelningen till söndagen, Då dom Skickade mej med ambulans helikoter till Uppsala för provtagning och fastställning Att det verkligen var cancer.
jag vet inte varför jag skrev de här, men jag Antar det var för Att alla minnen kommer tillbaka och jag ville skriva ner dom.
Det här året har jag gjort Något jag aldrig trodde jag skulle behöva Göra, jag har kämpat för mitt liv, jag har genomgått en grej Flera säkert Inte skulle orka eller klara. Jag har Verkligen Varit på Botten och Jag har tagit mig upp, jag har tappat alla krafter, men på Något Sätt dom Fått tillbaka. Alla mina muskler har förtvinat, men jag har tränat tillbaka dom, jag har tappat vänner Men jag har kommit Närmare andra.
Vissa kanske tycker jag är stark, en krigare som min bror säger. men Nu när jag skriver detta känner jag mig inte stark, jag är ingen krigare. Jag är bara en liten flicka som gråter i sin säng och inte förstår Att allt Verkligen är över. För det är det, det är över!
Jag har Velat dö, jag har funderat på Att Vägra behandling, Jag har tänkt hoppa för Att allt ska ta slut, men jag har hållit i kanten och sedan tänkt: "Vad blir Bättre av Att jag hoppar, Vad blir Bättre av Att jag blir en fegis? "
Det ÄR Nästan Så jag känner smärtan i magen, hur jag krampar för Att inte ha ont ..
Det var en Onsdag den sprack, och när det hände trodde jag aldrig smärtan skulle försvinna, jag la mig och sov bort hela kvällen Hög på Alvedon,
torsdagen var jag hemma från skolan men jag träna till revyn senare på kvällen 2 gånger, jag tänkte Att med en "sträckt muskel" Så gör det inte så mycket, det går över! Men jag hade så ont så Att När jag Inte var på scenen Låg Jag och gråt på av smärtan golvet.
När jag kom hem den dagen kändes det ändå Bättre så jag var så glad Att jag skulle klara revyn på fredagen .. men När jag somnade så vaknade jag vid 2 på natten av en dunkande smärta i magen, smärtan hade börjat i torsdags på höger baksida men nu började den ner Flytta sig in mot magen och vid blindtarmen och upp mot högra njuren framsida ... jag Låg och vred mig tills 4 men kund aldrig Somna om, smärtan blev bara värre och jag blev räddare och räddare, men så Kröp jag in till mammas rum och gråt och hade så jävla ont, hon masserade min rygg och mage men ingenting tycktes Hjälpa Så jag sov Inte mycke den natten och på fredag morgon kunde jag knappt Röra mig, så vi undrade om det var blindtarmen som spöka och vi ringde ambulansen som kom och hämtad oss. och under hela tiden till sjukhuset och på sjukhuset så kunde jag bara tänka på en grej, "revyn!" jag skulle missa den, och det var det Enda jag brydde mej om, jag hade nog lätt klarat av Att spela en show med min envishet .. men iallafall När vi kom till akuten klämde alla på min mage och jag skrek av smärta, men jag fick aldrig Något morfin eller annan smärtstillning, för var det blindtarmen skulle jag nog bli opererad så snart som möjligt, så jag Fick Ligga i Kanske Två timmar nere på Akuten Innan som Skickade upp mej till barnavdelningen.
men så fick jag en op tid, 5 tror jag det var .. kirurgen som gav mig Tiden Var inte den som skulle operera, utan den som skulle det vill Också Få träffa mig, och när han skulle trycka på min mage hade jag mer ont på högersida uppöver, Vilket jag Inte tänkte på. och han Skickade ner mig på ultraljud och skiktröngten, med väl Där nere så drog han ultraljudgrejen överallt på magen men han var himla mycke den på min njure, och Den andra, som om han jämförde .. men sånt tänker man ju aldrig på då, men efteråt.
på skiktröngten så tog dom en massa bilder och mamma har Berättat i efterhand Såg Att hon Flera doktorer som va inne i de Andra rummet och prata i telefon, gestikulera och KLIA sig i huvudet och gå tillbaka fram.
Då förstog hon Att nått va fel men sa inget till mej om det.
Dom Skickade iallafall upp mej på rummet igen och efter Någon timma kom kirurgen som skulle operera och en sköterska in i mitt rum och stängde dörren Mycket tysta ..
kirurgen berättade Att det inte skulle bli Någon operation, och jag och mamma undrade varför inte, då sa han Att det inte var blindtarmen som vi trott. utan istället hade dom hittat en 1 dm stor Tumör Knöl på min högra njure som hade spräckts och Ännu var det Inte klart om var det bara en missbildning eller en cancer tumör.
Hela min värld rasade och jag bara stirrade in i väggen och sa ingenting och hörde knappt vad dom fortsatte prata om, men jag hörde min mamma gråta i sängen brevid mig.
jag tror jag var i sån chock hela kvällen, för jag började aldrig gråta, mamma grät och jag tröstade henne skrattade, men jag tror inte jag fattade Att det var Något värre.
Så iallafall, jag fick Stanna i stan på barnavdelningen till söndagen, Då dom Skickade mej med ambulans helikoter till Uppsala för provtagning och fastställning Att det verkligen var cancer.
jag vet inte varför jag skrev de här, men jag Antar det var för Att alla minnen kommer tillbaka och jag ville skriva ner dom.
Det här året har jag gjort Något jag aldrig trodde jag skulle behöva Göra, jag har kämpat för mitt liv, jag har genomgått en grej Flera säkert Inte skulle orka eller klara. Jag har Verkligen Varit på Botten och Jag har tagit mig upp, jag har tappat alla krafter, men på Något Sätt dom Fått tillbaka. Alla mina muskler har förtvinat, men jag har tränat tillbaka dom, jag har tappat vänner Men jag har kommit Närmare andra.
Vissa kanske tycker jag är stark, en krigare som min bror säger. men Nu när jag skriver detta känner jag mig inte stark, jag är ingen krigare. Jag är bara en liten flicka som gråter i sin säng och inte förstår Att allt Verkligen är över. För det är det, det är över!
Jag har Velat dö, jag har funderat på Att Vägra behandling, Jag har tänkt hoppa för Att allt ska ta slut, men jag har hållit i kanten och sedan tänkt: "Vad blir Bättre av Att jag hoppar, Vad blir Bättre av Att jag blir en fegis? "
kvälls less
gu vad jag känner att denna dagen är lång, dryg och jag vill bara sova.. är på depp humör men har ingen anledning till det.
men ibland blir det bara så, och jag kan inget göra åt det.
den har inte varit bra på hela dagen! men jag ler, falskt..
hade det varit så här för två år sedan vet man aldrig vad jag hade gjort..
oj va emo jag lät!
nej men jag menar.. jag är less, arg, förvirrad, ledsen, besviken, ensam, och bara allmänt bitter och funderar på och tröst äta.
nudlar? potatisbullar och bacon? chickennuggets? lr vänta nu, har ju typ ingen mat hemma längre!
godnatt!
men ibland blir det bara så, och jag kan inget göra åt det.
den har inte varit bra på hela dagen! men jag ler, falskt..
hade det varit så här för två år sedan vet man aldrig vad jag hade gjort..
oj va emo jag lät!
nej men jag menar.. jag är less, arg, förvirrad, ledsen, besviken, ensam, och bara allmänt bitter och funderar på och tröst äta.
nudlar? potatisbullar och bacon? chickennuggets? lr vänta nu, har ju typ ingen mat hemma längre!
godnatt!
irriterad
SKÄRP DIG!
jag blir så irriterad på dig när du gör så här..
jag blir så irriterad på dig när du gör så här..
sug min fula..
GAH, hur ska man kunna veta sanningen? sitter honestly och gråter nu
sov hos pojken inatt, det var himla mysigt, men trött som en ko idag..
Idag på skolan så hade vi massage, dryyygt och jobbigt, fick knåda en röv igen, inte det mysigaste men något man måste kunna göra.
vill lr orkar inte skriva mer, ska höra med Bella om vi ska sola ikväll. vill bara göra något
sov hos pojken inatt, det var himla mysigt, men trött som en ko idag..
Idag på skolan så hade vi massage, dryyygt och jobbigt, fick knåda en röv igen, inte det mysigaste men något man måste kunna göra.
vill lr orkar inte skriva mer, ska höra med Bella om vi ska sola ikväll. vill bara göra något
Inte ok
Det känns så inte okejj..
gonatt
